Högsta domstolen (HD) avgjorde den 28 februari 2025 mål nr T 5449-23, som rörde ett påstått upphovsrättsintrång i samband med utgivningen av en bok. Målet klargör centrala juridiska frågor om avtalstolkning på upphovsrättens område.
Målet gällde en tvist mellan, å ena sidan, en manlig författare och, å andra sidan, ett förlag och en kvinnlig författare. Mannen och kvinnan hade tidigare samarbetat om en bokserie och ingått ett förlagsavtal där de gemensamt ansvarade för manusproduktion. Efter att samarbetet upphörde ingicks ett tilläggsavtal där författarna var ense om att kvinnan var ensam upphovsman till boken och att den fulla upphovsrätten tillkom henne. Kvinnan färdigställde därefter boken och när den gavs ut angavs kvinnan som ensam författare.
Avtalet blev senare föremål för rättslig prövning. Mannen hävdade att han hade upphovsrätt till delar av texten i boken och att hans rättigheter hade kränkts vid utgivningen. Han begärde ersättning för skäligt nyttjande och skadestånd för kränkning av sin namngivningsrätt. Kvinnan och förlaget bestred kraven och gjorde gällande att tilläggsavtalet medförde en fullständig överlåtelse av rättigheterna.
En central fråga var hur avtal inom upphovsrättens område ska tolkas. HD analyserade först om det finns särskilda tolkningsprinciper för upphovsrättsliga avtal och hur dessa i så fall förhåller sig till allmänna avtalsrättsliga principer. HD fastslog i avgörandet att allmänna avtalsrättsliga principer även gäller på upphovsrättens område, vilket innebär att parternas gemensamma avsikt är utgångspunkten för tolkningen. Om en gemensam partsavsikt inte kan fastställas, ska avtalets ordalydelse och övriga objektiva tolkningsfaktorer vara vägledande. Upphovsrättens särdrag kan påverka tolkningen, men det finns inga särskilda tolkningsprinciper som automatiskt ger en upphovsman en starkare position vid avtalstolkningen. Sådana principer ska istället vägas in som preciserade och kompletterade omständigheter vid avvägningen och bedömningen mellan olika tolkningsfaktorer i det enskilda fallet.
HD tolkade och tillämpade därefter tilläggsavtalet och kom fram till att mannen hade överlåtit sina ekonomiska rättigheter till de texter som han bidragit med. Domstolen fastslog att tilläggsavtalet syftade till att möjliggöra färdigställandet av boken och att mannen var medveten om att kvinnan skulle fortsätta arbetet. En restriktiv tolkning av avtalet, där mannen skulle behålla rättigheterna till sina bidrag, skulle, enligt HD, leda till en orimlig situation där kvinnan tvingades börja om från början. Till följd hade mannen avstått från de ekonomiska rättigheterna till boken och kunde inte göra gällande att förlaget eller kvinnan gjort intrång i dessa. Gällande den ideella rätten konstaterade HD att avtalet föreskrev att mannen skulle erkännas för sitt bidrag genom en särskild hänvisning i boken. Även om den exakta formuleringen i avtalet inte följdes till punkt och pricka, fann HD att avvikelsen var så obetydlig att inget intrång i namngivningsrätten förelåg.
Avgörandet är av stor betydelse eftersom det klargör att allmänna avtalsrättsliga principer även gäller för tolkning av upphovsrättsliga avtal. I avgörandet förtydligas förvisso att upphovsrättens särdrag kan påverka tolkningen, men inte automatiskt leder till en restriktiv syn på överlåtelser men att det inte hindrar upphovsmän, även om de har en skyddsvärd position, att avtala bort både ekonomiska och vissa ideella rättigheter. För framtida avtal mellan författare och förlag innebär detta en uppmaning att noggrant specificera rättighetsövergångar och säkerställa att avtalsvillkor är tydligt formulerade.
Avgörandet bekräftar vikten av tydliga avtal inom upphovsrätten och betonar att avtalstolkning sker utifrån en helhetsbedömning där både avtalets syfte och praktiska funktion spelar en avgörande roll. Avtalstolkning inom upphovsrättens område skiljer sig således inte nämnvärt gentemot den avtalstolkningsmodell som har fastställs av HD inom andra rättsområden.