Bookings prisparitetsklausuler kan strida mot konkurrensrätten

I september meddelade EU-domstolen sin dom i mål C-264/23, Booking. EU-domstolen finner att prisparitetsklausuler i avtal mellan en hotellbokningsplattform på nätet och hotell inte är automatiskt undantagna från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal, varför sådana avtalsvillkor kan strida mot konkurrensrätten.

Bakgrund

Booking agerar som förmedlare av hotellbokningar genom sin onlineplattform Booking.com. Hotell som vill marknadsföra sina hotellrum på Booking.com tecknar avtal med och betalar därefter provision till Booking när kunder bokar hotellrum genom plattformen.

När Booking trädde in på den tyska marknaden 2006 införde Booking en så kallad bred prisparitetsklausul i sina allmänna avtalsvillkor. Klausulen innebar att hotell som tecknat avtal med Booking inte fick erbjuda rumsbokningar till bättre priser än de som erbjuds på Booking.com, oavsett om hotellet erbjöd rumsbokningar genom sina egna försäljningskanaler (t.ex. på hemsidan) eller genom konkurrerande hotellbokningsplattformar.

Booking åtog sig i april 2015, att sluta tillämpa breda paritetsklausuler i sina avtal efter överenskommelser med Konkurrensverket samt de franska och italienska konkurrensmyndigheterna. Booking började då i stället tillämpa så kallade snäva paritetsklausuler. Genom en sådan klausul åtar sig ett hotell att inte erbjuda bättre priser genom sina egna försäljningskanaler än de som erbjuds på Booking.com, medan hotellen fritt kan erbjuda bättre priser på andra hotellbokningsplattformar än Booking.com.

I oktober 2020, i kölvattnet av en rad olika skadeståndsprocesser mot Booking, väckte Booking en fullföljdstalan vid Rechtbank Amsterdam, som är den hänskjutande domstolen i detta mål, och yrkade bland annat att domstolen skulle fastställa att de snäva prisparitetsklausuler som Booking använde sig av inte stred mot förbudet mot konkurrensbegränsande avtal enligt artikel 101 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (”FEUF”).

Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande avtal

Enligt EU-domstolens tidigare praxis kan vissa konkurrensbegränsningar undantas från tillämpningsområdet för artikel 101.1 FEUF. Hit hör sådana konkurrensbegränsningar som bedöms vara s.k. ”accessoriska” till en huvudtransaktion som inte har en negativ effekt på konkurrensen. Om ett avtal eller transaktion har en neutral eller positiv effekt på konkurrensen kan ett avtalsvillkor, som annars i sig skulle kunna begränsa konkurrensen, vara undantaget från artikel 101.1 FEUF, förutsatt att den begränsning som avtalsvillkoret innebär är objektivt nödvändig för genomförandet av huvudtransaktionen eller -verksamheten och står i proportion till åtgärdens eller verksamhetens syfte. Tanken är att inte äventyra en transaktion eller verksamhet som inte i sig är konkurrensbegränsande genom att förbjuda ett enskilt avtalsvillkor.

EU-domstolens dom

Domstolen konstaterar att prisparitetsklausuler har en konkurrensbegränsande effekt eftersom de riskerar att minska konkurrensen mellan olika plattformar för hotellbokning online. Dessutom riskerar de att slå ut små plattformar och nya aktörer på marknaden. Enligt domstolens bedömning kunde varken de breda eller de snäva prisparitetsklausulerna betraktas som accessoriska begränsningar. Booking har enligt domstolen inte visat att prisparitetsklausulerna, oavsett om de är breda eller snäva, är (i) objektivt nödvändiga för att genomföra huvudtransaktionen, och (ii) proportionerliga i förhållande till de mål som Booking eftersträvar. Domstolen menar att det inte finns något inneboende samband mellan Bookings möjligheter att bedriva sin huvudverksamhet och införandet av klausulerna, vilka enligt domstolen uppenbarligen begränsar konkurrensen.

De snäva prisparitetsklausulerna kan visserligen anses vara mindre konkurrensbegränsande än breda prisparitetsklausuler, eftersom de är avsedda att minska risken för att hotell åker snålskjuts (free-riding) på de investeringar som Booking gjort i sin verksamhet. Trots detta menar domstolen att de inte kan anses vara objektivt nödvändiga för att säkerställa hotellbokningsplattformens ekonomiska livskraft. Med andra ord kommer inte Bookings verksamhet i sig att äventyras om prisparitetsklausulerna skulle förbjudas.

Eftersom det rör sig om ett förhandsavgörande har EU-domstolen endast bedömt den fråga som den hänskjutande domstolen ställt, dvs. om snäva prisparitetsklausuler ska anses vara undantagna från artikel 101.1 FEUF. Det ligger nu på den hänskjutande domstolen att avgöra om specifikt Bookings prisparitetsklausuler står i strid med konkurrensrätten.

Avslutande anmärkningar

Frågan om Booking och andra hotellbokningsplattformar får kräva att hotell inte erbjuder bättre priser genom andra försäljningskanaler än de som erbjuds på Booking.com har varit aktuell ända sedan Booking trädde in på den tyska marknaden 2006. Konkurrensverket bedömde redan 2015 att de breda prisparitetsklausulerna stred mot konkurrensrätten, eftersom dessa hindrade konkurrensen mellan hotellbokningsplattformar (dnr 596/2013).

De snäva prisparitetsklausulerna angreps däremot inte av Konkurrensverket, framför allt med hänvisning till risken för att hotell skulle kunna åka snålskjuts på Bookings investeringar, genom att hotellen nyttjar Bookings nätverk och räckvidd utan att betala för det. EU-domstolens dom innebär dock att Booking och andra aktörer sannolikt kommer att vara förhindrade från att tillämpa någon typ av prisparitetsklausul inom EU framgent, vilket förväntas få stor inverkan på den framtida konkurrensen på hotellmarknaden i Sverige och EU.