I dagarna meddelade Arbetsdomstolen en principiellt viktig dom i en uppmärksammad tvist gällande drogtester i arbetslivet. Frågan i målet var om en anställd, som testat positivt för cannabis och kokain, kunde anses stå till förfogande för arbete under perioden den anställde lämnade positiva narkotikatest. Cederquist har biträtt arbetsgivarsidan, bestående av Föreningen Installatörsföretagen och Assemblin VS AB, i tvisten mot Svenska Byggnadsarbetareförbundet.
Tvisten i Arbetsdomstolen rörde en VS-montör som under en period lämnat drogtest som visat positiva resultat för de restprodukter som uppstår efter bruk av cannabis och kokain. Enligt arbetsgivaren Assemblins drogpolicy kunde den som misstänks vara narkotikapåverkad på arbetet skiljas från sina arbetsuppgifter och avlägsnas från arbetsplatsen. Mot bakgrund av de positiva drogtesterna ansåg Installatörsföretagen och Assemblin att de positiva drogtesterna gav skäl att misstänka drogpåverkan, och att den anställde därför brutit mot drogpolicyn och inte stått till förfogande för arbete. Den anställde utförde därför inte något arbete under perioden och fick inte heller någon lön.
Byggnadsarbetareförbundet menade att ett positivt drogtest varken är ett bevis för att en person är drogpåverkad eller visar att det finns skäl att misstänka drogpåverkan, utan att de genomförda drogtesterna bara visar ett historiskt narkotikabruk. Byggnadsarbetareförbundet ansåg därför att den anställde inte brutit mot drogpolicyn och hade stått till förfogande för arbete samt att Assemblin, som inte betalat lön under perioden, därmed hade brutit mot det gällande kollektivavtalet.
Arbetsdomstolen konstaterade att som en allmän utgångspunkt har en arbetstagare i privat sektor inte rätt till lön när denna inte står till förfogande för arbete på grund av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren själv. Mot bakgrund av de sakkunnigförhör som genomfördes under målets huvudförhandling drog Arbetsdomstolen slutsatsen att det inte finns något drogtest som tillförlitligt kan visa att en arbetstagare är drogpåverkad. Ett positivt drogtest, som tillförlitligt visar att arbetstagaren åtminstone tidigare intagit droger, får därför anses ge anledning att anta att arbetstagaren är påverkad av narkotika ända till dess att ett efterkommande drogtest är negativt.
Enligt Arbetsdomstolens bedömning var den anställdes arbetsuppgifter farliga att utföra under drogpåverkan, och Assemblin hade skäl att misstänka att den anställde var narkotikapåverkad. Den anställde hade förbundit sig att följa Assemblins drogpolicy, som enligt Arbetsdomstolen var förenlig med gällande rätt. Det fanns inte heller några andra arbetsuppgifter som den anställde kunde omplaceras till under perioden. Den anställde hade därför inte stått till förfogande för arbete på grund av förhållanden hänförliga till den anställde själv, det vill säga det föregående narkotikabruket. Den anställde hade därmed inte rätt till lön under perioden han uppvisade positiva narkotikatest. Arbetsdomstolen avslog Byggnadsarbetareförbundets talan.
Läs hela domen här: 2024-06-19, AD 2024 nr 46 – Arbetsdomstolen