NJA 2020 s. 115 – Högsta domstolen har funnit att ett försäkringsbolag utan rätt sagt upp ett försäkringsavtal i förtid. Eftersom försäkringsbolaget agerat oaktsamt vid uppsägningen befanns försäkringsbolaget vara skadeståndsskyldigt gentemot försäkringstagaren.
En näringsidkare som bedrev jordbruksverksamhet hade tecknat en företagsförsäkring hos ett försäkringsbolag. När ca 70 kor blev stulna från gården polisanmälde näringsidkaren händelsen och rapporterade även skadan till försäkringsbolaget. Näringsidkaren blev dock själv föremål för åtal om försök till försäkringsbedrägeri. Innan tingsrätten hade prövat åtalet beslutade försäkringsbolaget att omedelbart säga upp näringsidkarens försäkring. Som grund för uppsägningen angavs att näringsidkaren lämnat oriktiga uppgifter till försäkringsbolaget, och han hade därmed förbrukat sitt förtroende som försäkringstagare. Tingsrätten ogillade dock åtalet mot näringsidkaren. Näringsidkaren väckte talan mot försäkringsbolaget och yrkade skadestånd.
Högsta domstolen konstaterar inledningsvis att ett försäkringsbolag under vissa förutsättningar kan ha rätt att i förtid säga upp en företagsförsäkring. Om försäkringsbolaget emellertid felaktigt sagt upp avtalet i förtid kan skadeståndsskyldighet följa, om försäkringsbolaget varit oaktsamt när den sagt upp avtalet i förtid. Därvid får det betydelse vilket underlag som den hävande parten har skaffat sig och vilka överväganden denne gjort, och om detta underlag möjliggör ett välgrundat beslut.
Högsta domstolen fann att försäkringsbolaget saknat rätt att säga upp försäkringsavtalet i förtid. Vidare ansåg Högsta domstolen att försäkringsbolaget agerat oaktsamt eftersom det underlag på vilket försäkringsbolaget grundat sin förtida uppsägning inte var tillräckligt stabilt. Följdriktigt var försäkringsbolaget skadeståndsskyldigt gentemot försäkringstagaren.
Rättsfallet berör flera intressanta frågor, men särskilt intressant är att Högsta domstolen indikerar att det kan finnas situationer där en obefogad hävning inte medför skadeståndsskyldighet för den (förvisso felaktigt) hävande parten. Högsta domstolens dom leder tanken närmast till ett metodansvar för den hävande parten, i att bereda frågan om hävningsrätt föreligger på ett aktsamt sätt. Om detta skett på ett aktsamt sätt skulle den (felaktigt) hävande parten alltså ändå undgå skadeståndsansvar, trots att hävningen stått i strid med parternas avtal.