EU-domstolen förtydligar när ett informationsutbyte mellan konkurrenter kan utgöra en syftesöverträdelse

EU-domstolen har i ett förhandsavgörande (mål C-298/22, Banco BPN mot BIC Português m.fl.) förtydligat när ett informationsutbyte kan utgöra en syftesöverträdelse. Enligt domstolen ska ett omfattande utbyte av ömsesidig och månatlig information mellan konkurrenter gällande kommersiella villkor på en koncentrerad marknad anses ha som syfte att begränsa konkurrensen.

Bakgrund

Bakgrunden till målet vid EU-domstolen var att den portugisiska konkurrensmyndigheten fattat beslut om konkurrensskadeavgift mot ett antal banker som delat kommersiellt känslig information med varandra avseende bolån, konsumentkrediter och företagslån. Enligt beslutet hade bankerna bland annat delat information om ränteskillnader, dvs. skillnaden mellan den räntesats som bankerna tillämpar mot låntagare och den räntesats som bankerna använder vid återfinansiering, samt uppgifter om storleken på de krediter bankerna hade beviljat under föregående månad. Det rörde sig dessutom om individualiserad och detaljerad information som inte var offentligt tillgänglig. Flera av de deltagande bankerna överklagade konkurrensmyndighetens beslut till domstol.

Den misstänkta överträdelsen avsåg (endast) ett självständigt informationsutbyte mellan konkurrerande banker. Det hade inte förekommit några andra överträdelser av konkurrensrätten, som exempelvis marknadsdelning eller prissamordning. Den portugisiska domstolen valde att hänskjuta målet till EU-domstolen för att avgöra frågan om ett självständigt informationsutbyte kunde anses utgöra en syftesöverträdelse, och om det därför inte skulle krävas en utredning av informationsutbytets faktiska effekter på konkurrensen.

Syftesöverträdelse

EU-domstolen hänvisar inledningsvis till sin tidigare praxis och förtydligar att ett agerande måste vara skadligt för konkurrensen till sin art för att kunna anses utgöra en syftesöverträdelse. Det måste med andra ord kunna konstateras att det aktuella beteendet är av sådant slag att det typiskt sett leder till skadliga effekter på konkurrensen, utan att det krävs en utredning av de effekter agerandet faktiskt kan ha haft på konkurrensen. Som exempel anses priskarteller eller uppdelningar av marknaden utgöra syftesöverträdelser eftersom sådana överträdelser typiskt sett skadar konkurrensen.

EU-domstolen framhöll att en ökad transparens på marknaden, som kan uppstå till följd av ett informationsutbyte, visserligen kan ha positiva effekter på konkurrensen såtillvida att en viss transparens avseende förhållandena på marknaden är en förutsättning för att marknaden ska fungera effektivt. För att marknaden ska fungera under normala förhållanden måste dock varje företag fatta självständiga beslut om sitt agerande på marknaden, vilket förutsätter att företagen är osäkra på hur deras konkurrenter kommer att agera i framtiden.

Ett informationsutbyte ska därför anses utgöra en syftesöverträdelse när informationsutbytet innebär att ekonomiskt rationella aktörer underförstått kommer att agera på samma sätt på marknaden, t.ex. genom att samordna pris eller affärsvillkor. Om de främsta aktörerna på en koncentrerad marknad utbyter konkurrenskänslig information behöver dessa aktörer dessutom inte vara oroade över hur deras konkurrenter eller kunder kommer att reagera, vilket främjar samordningen dem emellan.

Kommersiellt känslig information

Den avgörande frågan är om den typ av information som delas avlägsnar osäkerheten avseende konkurrenternas framtida beteende på marknaden. I det här avseendet är det därför tillräckligt att informationen är dels konfidentiell, dels av strategisk betydelse, för att ett utbyte av information ska anses leda till samordning på marknaden. EU-domstolen poängterar i sammanhanget att ett informationsutbyte som avser framtida priser, eller andra faktorer som ligger till grund för dessa priser, är konkurrensbegränsande i och för sig själv. Vidare kan även ett utbyte av aktuell eller historisk information vara konkurrensbegränsande om det innebär att ett företag på marknaden kan dra slutsatser om övriga företags framtida beteende med tillräcklig precision.

Informationsutbytets sammanhang

Klagandena i målet invände att de som banker var skyldiga att publicera viss information enligt det finansiella regelverket och att aktörer på marknaden därför själva hade möjlighet att samla in information om sina konkurrenters kommersiella villkor. EU-domstolen poängterar härvid att ett informationsutbyte som är obligatoriskt enligt nationell lagstiftning inte kan strida mot konkurrensrätten. Om företag däremot utbyter information som går utöver den information som ska offentliggöras enligt lag kan informationsutbytet alltjämt strida mot konkurrensrätten.

Slutsats

EU-domstolen fann att bankerna i det aktuella fallet hade delat konfidentiell strategisk information med varandra och att denna information kunde avslöja bankernas avsikter med avseende på deras framtida affärsvillkor. Detta skulle kunna innebära att bankerna underförstått samordnat vilka räntesatser de skulle tillämpa gentemot sina kunder och därigenom samordnat sin prissättning. EU-domstolen konstaterade därför att ett sådant informationsutbyte redan till sin art ska anses begränsa konkurrensen och därmed utgöra en syftesöverträdelse.