EU-domstolen har kraftigt begränsat EU-kommissionens behörighet att granska s.k. ”killer acquisitions”

I september publicerade EU-domstolen sin efterlängtade dom i de förenade målen C-611/22 P, Illumina mot kommissionen, och C-625/22 P Grail mot kommissionen. EU-domstolen konstaterade att EU-kommissionen överskred sin befogenhet när den inledde en granskning av Illuminas förvärv av Grail på begäran av nationella konkurrensmyndigheter, eftersom dessa konkurrensmyndigheter saknade behörighet enligt nationell lagstiftning. Domen begränsar därmed EU-kommissionens möjlighet att granska koncentrationer när såväl EU-kommissionen som nationella konkurrensmyndigheter saknar behörighet.

Bakgrund

I september 2020 ingick Illumina ett avtal om att förvärva Grail (”Koncentrationen”). Båda företagen är läkemedelsbolag verksamma inom gensekvensering. Illumina utvecklar, marknadsför och säljer system för genetisk och genomisk analys och Grail använder gensekvensering för att utveckla blodprov för tidig upptäckt av cancer.

Den föreslagna Koncentrationen var inte anmälningspliktig enligt EU:s koncentrationsförordning, förordning 139/2004 (”koncentrationsförordningen”), eftersom Grail saknade omsättning. Illumina anmälde därför inte Koncentrationen, vare sig till EU-kommissionen (”kommissionen”) eller till någon nationell konkurrensmyndighet inom EU.

Artikel 22 i koncentrationsförordningen och kommissionens utredning

I december 2020 mottog kommissionen ett klagomål om Koncentrationen, med hänsyn till de potentiella konkurrensproblem som påstods skulle kunna uppstå till följd av den. Kommissionen uppmanade medlemsstaterna att lämna in en begäran om hänskjutande av Koncentrationen enligt artikel 22 i koncentrationsförordningen för att därigenom få behörighet att pröva den. Den franska konkurrensmyndigheten, följt av flera andra nationella konkurrensmyndigheter, hörsammade kommissionens uppmaning.

Enligt artikel 22 i koncentrationsförordningen får en medlemsstat begära att kommissionen utreder en koncentration som inte har EU-dimension, men som påverkar handeln mellan medlemsstaterna och hotar att påtagligt påverka konkurrensen. Kommissionen började under 2021 aktivt uppmana medlemsstater att hänskjuta Koncentrationen. Syftet med uppmaningen var till stor del att kommissionen ville få behörighet att pröva Koncentrationen specifikt men även generellt så kallade killer acquisitions, dvs. förvärv av företag med låg omsättning eller som helt saknar omsättning, vanligen innovativa nystartade företag. Sådana koncentrationer är enligt det gällande regelverket inom EU inte anmälningspliktiga.

Kommissionen biföll medlemsstaternas begäran om hänskjutande att pröva Koncentrationen. Illumina och Grail överklagade beslutet och menade i huvudsak att kommissionen saknade behörighet att pröva Koncentrationen. Tribunalen konstaterade dock att kommissionen hade behörighet att pröva Koncentrationen enligt artikel 22 i koncentrationsförordningen, utifrån bestämmelsens kontext, historik och syftet med artikeln. Domen överklagades till EU-domstolen.

Parallellt har kommissionen fattat beslut om att förbjuda Koncentrationen, vilket också har överklagats av Illumina. Kommissionen har även bötfällt Illumina för att ha genomfört Koncentrationen utan kommissionens godkännande och ålagt Illumina och Grail att upplösa Koncentrationen.

EU-domstolens dom

Den 3 september 2024 upphävde EU-domstolen tribunalens dom och ogiltigförklarade kommissionens beslut. EU-domstolen konstaterade att tribunalen hade gjort en felaktig tolkning av koncentrationsförordningen genom att tillåta nationella konkurrensmyndigheter att begära att kommissionen granskar koncentrationer som de saknar behörighet att pröva och som dessutom saknar EU-dimension.

Den tolkning som kommissionen förespråkade och som tribunalen gav stöd för undergräver enligt Illumina och Grail den effektivitet och förutsebarhet som parterna i en Koncentration måste garanteras. EU-domstolen konstaterade likaså att de nationella omsättningströsklarna ”är en viktig garanti för förutsebarhet och rättssäkerhet för de berörda företagen. Dessa företag måste enkelt och snabbt kunna avgöra till vilken myndighet de ska vända sig och inom vilken tid och i vilken form…”

EU-domstolen konstaterade likaså att den utveckling som observerats på vissa marknader, bland annat i form av innovativa företag som spelar eller kan spela en viktig konkurrensmässig roll trots deras försumbara omsättning, kan motivera att konkurrensreglerna revideras. Det är likaså tillåtet för medlemsstaterna att sänka sina omsättningströsklar genom nationell lagstiftning (för att således även omfatta s.k. killer acquistions).

Avslutande anmärkningar

EU-domstolens dom innebär att kommissionens behörighet att pröva killer acquisitions eller andra förvärv av småföretag kraftigt begränsas. Det står nu klart att kommissionen inte kan använda artikel 22 i koncentrationsförordningen för att utvidga sin befogenhet till att granska koncentrationer som understiger såväl EU:s som medlemsstaternas omsättningströsklar. Detta innebär att företag med större förutsebarhet kan bedöma om en transaktion kommer att vara anmälningspliktig, varför domen utgör en seger för rättssäkerheten.