I början av februari 2022 meddelade förvaltningsrätten i Stockholm respektive Högsta förvaltningsrätten (HFD) domslut som innebär förtydliganden vad gäller möjligheter att bedriva kamerabevakning.
Den 21 juni 2021 utfärdade Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) sanktionsavgifter om 16 miljoner kronor i ett tillsynsärende mot Stockholms Lokaltrafik (SL). Bakgrunden var att SL valt att placera kroppsburna kameror på kontrollanter för ändamålen att (a) säkerställa identiteten på resenärer som ska betala tilläggsavgift, samt (b) förebygga och dokumentera hot och våld i anslutning till biljettkontroller. Kontrollanterna kunde aktivt välja att starta en inspelning av ljud och bild, som sparades under en längre tid, men innan en sådan eventuell aktiv inspelning startats, förinspelade kamerorna såväl ljud som bild, vilket sparades under en minut, om kontrollanten inte aktivt valt att spela in situationen (i ett sådant fall sparades även förinspelningen tillsammans med den aktiva inspelningen).
Bland annat mot bakgrund av antalet resenärer som kunde bli föremål för inspelningen, ansåg IMY att behandlingarna för respektive ändamål stred mot GDPR, med hänsyn till att förinspelningstiden var för lång (IMY ansåg att 15 sekunder hade varit lämpligare), samt att inspelningen rörde såväl bild som ljud. Därtill hade SL inte tillhandahållit tillräcklig information till resenärerna om kamerabevakningen.
SL överklagade IMY:s beslut till förvaltningsrätten i Stockholm, som i februari 2022 avslog överklagandet i de delar som avsåg sanktionsavgifter för ändamålet att säkerställa identiteten på resenärer som ska betala tilläggsavgift, samt i de delar som avsåg sanktionsavgifter för bristande information till resenärerna. Förvaltningsrätten ansåg dock att SL:s användning av kroppsburna kameror för att förebygga och dokumentera hot och våld var förenlig med dataskyddslagstiftningen, bl.a. ansågs det motiverat med en minuts förinspelning för att ge en rättvisande bild av hela händelseförloppet. Överklagan bifölls därför i denna del och sanktionsavgiften sattes ner till 12 miljoner kronor.[1]
HFD beslutade genom dom den 10 februari 2022 om kamerabevakning av en bubbelpool i en badanläggning, som drivs av ett kommunägt fastighetsbolag i Uppsala.[2] IMY, som överklagat underinstansernas beslut att tillåta kamerabevakningen, menade på att bolaget inte visat att platsen var särskilt olycksdrabbad. HFD fastslog emellertid att det inte är en förutsättning för tillstånd för kamerabevakning att en olycka faktiskt inträffat på platsen. Vidare konstaterade HFD att bubbelpoolen var placerad på en plats skyddad från insyn, vilket talade starkt för att bolaget skulle beviljas tillstånd för kamerabevakningen. Slutligen fastslog HFD att intresset av att kamerabevaka bubbelpoolen vägde tyngre än den enskildes integritet, särskilt eftersom det enbart skedde realtidsbevakning utan att vare sig bild eller ljud lagrades, samt att integritetsintrånget ansågs vara förhållandevis litet.
Kamerabevakning ska fortsatt ses som åtgärd att vidta om ändamålet för vilken kamerabevakningen avses att bedrivas inte kan uppnås med mindre integritetskränkande medel. I det fall kamerabevakning bedömds vara nödvändigt ska även mitigerande åtgärder förenas med bevakningen för att begränsa integritetsintrånget. Behövs ljudupptagning? Behöver material sparas? Hur länge? Mot bakgrund av ovan redogjorda domslut anses realtidsbevakning klart mindre integritetskänsligt än inspelning där material sparas, oavsett om kamerabevakning av en bubbelpool per se typiskt sett kan anses vara integritetskänsligt.
Cederquist följer utvecklingen av kommande beslut. Kontakta oss gärna om ni har frågor kring detta eller andra dataskyddsrelaterade frågor!
[1] Förvaltningsrätten i Stockholms dom i mål nr 21905–21.
[2] Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 5358–20.