Högsta förvaltningsdomstolen har nyligen meddelat dom i ett mål om möjligheten att byta part i offentliga kontrakt. Ett rekvisit vid byte av leverantör i upphandlade avtal är att en leverantör helt eller delvis ska anses inträda i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstrukturering. Av domen framgår att rekvisitet är uppfyllt när leverantören, på grund av den ursprungliga leverantörens insolvens, enbart övertar den ursprungliga leverantörens rättigheter och skyldigheter i ett offentligt kontrakt.
Huvudregeln är att leverantörsbyte i offentliga kontrakt inte får ske, men det finns vissa undantag i lagstiftningen som möjliggör en sådan ändring. Ett byte av leverantör i ett offentligt kontrakt kan enligt lagen om offentlig upphandling vara tillåtet om den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, däri bland insolvenssituationer. Därtill ska den nya leverantören uppfylla ett antal ytterligare kriterier för att förutsättningarna för ett leverantörsbyte ska vara tillåtet.
I en nyligen meddelad dom* från Högsta förvaltningsdomstolen (”HFD”) prövades frågan om leverantörsbyte när den ursprungliga leverantören försatts i konkurs. I målet hade en leverantör, som en av flera, tilldelats flera ramavtal efter en upphandling. Leverantören försattes i konkurs och konkursförvaltaren överlät ramavtalen till en annan leverantör, vilket godkändes av myndigheten. En annan leverantör ifrågasatte om ändringarna var tillåtna och målet hamnade så småningom hos HFD.
HFD:s dom innebär att en leverantör som enbart har övertagit den ursprungliga leverantörens rättigheter och skyldigheter enligt ett ramavtal eller ett kontrakt med anledning av att denna leverantör försatts i konkurs, ska anses delvis ha inträtt i den ursprungliga leverantörens ställe. Det krävs alltså inte att även tillgångarna hos den tidigare leverantören följer med till den nya leverantören för att ett leverantörsbyte ska vara tillåtet i samband med en konkurs.
I målet hade även HFD begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen och HFD:s dom är i linje med EU-domstolens förhandsavgörande.
*Högsta förvaltningsdomstolens dom av den 13 maj 2022 i mål nr 5807–19.