Högsta domstolen: Höga halter av PFAS i blodet utgör en personskada i skadeståndsrättslig mening

Högsta domstolen har i en dom meddelad den 5 december 2023 fastslagit att drygt 150 personer som genom kontaminerat dricksvatten fått höga halter av PFAS i blodet har drabbats av personskada i skadeståndsrättslig mening. Förhöjda halter av PFAS ökar risken för PFAS-relaterade sjukdomar, som t.ex. njurcancer. Som utgångspunkt kan risken för ett framtida fysiskt defekttillstånd, som t.ex. risken för en sjukdom, inte utgöra en personskada, men i det här fallet menar Högsta domstolen att personskada redan uppkommit genom de förhöjda halterna av PFAS i blodet. 

År 2013 upptäcktes det att dricksvattnet från ett särskilt vattenverk i Blekinge innehöll mycket höga halter av PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser). Drygt 150 boenden i området väckte talan mot det kommunala bolaget som levererat dricksvattnet och yrkade i en fastställelsetalan att domstolen skulle fastställa att de hade orsakats personskada på grund av att vattnet som det kommunala bolaget levererat till dem var kontaminerat med PFAS. Talan grundade sig på bestämmelserna i produktansvarslagen, som bl.a. anger att skadestånd ska betalas för en personskada som en produkt har orsakat på grund av en säkerhetsbrist.

Tingsrätten hänsköt initialt frågan om produktansvarslagens tillämplighet till Högsta domstolen, som förklarade att det kommunala bolagets leverans av vatten till de boende är en produkt som omfattas av produktansvarslagen (se rättsfallet NJA 2018 sid. 475, ”Dricksvattnet”). Tingsrätten fastställde därefter att det kommunala bolaget var ansvarigt för att kompensera klagandena för personskada i form av förhöjda halter PFAS i blodet som medförde ökade hälsorisker, fysiska förändringar och försämringar av kroppen.

Hovrätten gjorde en annan bedömning. Enligt hovrätten var det visserligen visat att var och en av de klaganden löper en förhöjd risk att drabbas av sådana negativa hälsoeffekter och sjukdomar som är associerade med PFAS-exponering, men en förhöjd risk att drabbas av en framtida personskada är inte en medicinsk påvisbar effekt och utgör inte heller en personskada. Enligt hovrätten var det således inte visat att den förändring som består i förekomst av PFAS i klagandens kroppar utgör en personskada i skadeståndsrättslig mening. Hovrätten ogillade därför klagandens talan.

Målet överklagades till Högsta domstolen, som beviljade prövningstillstånd och meddelade dom den 5 december 2023.

Högsta domstolen konstaterade att såväl fysiska som psykiska defekttillstånd kan utgöra en personskada. Ett fysiskt defekttillstånd förutsätter att det skett en förändring på eller i kroppen och att den förändringen objektivt sett är en tillfällig eller varaktig försämring. Vidare måste en kroppslig påverkan, för att kunna ligga till grund för skadeståndsskyldighet, vara så beaktansvärd att den kan sägas utgöra en skada. I det här fallet var den avgörande frågan om det är möjligt att fastställa ett skadeståndsansvar redan vid en förhöjd risk för att ett sådant tillstånd ska uppkomma i framtiden.

Att tillåta en sådan rätt till skadestånd för skadelidande skulle enligt Högsta domstolen visserligen vara fördelaktigt i fall som annars riskerar att preskriberas innan den kroppsliga försämringen inträtt, men i svensk rätt finns det inte något stöd för att förhöjda risker i sig skulle kunna ses som personskador. Ett sådant angreppssätt, med ansvar grundat på risk, skulle medföra att traditionella skade- kausalitets- och bevisingrepp måste omformuleras. Det skulle i förlängningen innebära en förändring av skadeståndsrätten genom rättstillämpning som det är svårt att förutsäga konsekvenserna av. Sammanfattningsvis konstaterar Högsta domstolen att en förhöjd risk för att ett fysiskt defekttillstånd ska inträda i framtiden principiellt sett inte är en personskada.

I det här fallet menade dock Högsta domstolen att utredningen gav tillräckligt stöd för att det förorenade dricksvattnet haft en betydande negativ påverkan i klagandens kroppar. Även om den förhöjda risken för negativa hälsoeffekter i framtiden i sig inte utgör en personskada, måste den beaktansvärda kroppsliga försämring som visats hos de med höga halterna PFAS i blodet anses utgöra ett sådant fysiskt defekttillstånd som i skadeståndsrättslig mening är en personskada.

Högsta domstolen biföll således klagandens talan och fastställde att det kommunala bolaget är ansvarigt för att kompensera klaganden för personskadorna.

Högsta domstolens dom finns att läsa här.