Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i mål om försäkringstagares rätt till epidemiavbrottsersättning

Cederquist har tidigare rapporterat om den hovrättsdom som meddelades i april 2022, varvid Svea hovrätt konstaterade att den nattklubb som valt att stänga ned sin verksamhet på grund av covid-19 och de åtföljande föreskrifterna från Folkhälsomyndigheten inte hade rätt till försäkringsersättning ur sin epidemiavbrottsförsäkring. I korthet ogillade hovrätten nattklubbens käromål med hänvisning till att avbrottet inte uppkommit på grund av “myndighets ingripande“, vilket var den försäkrade skadehändelsen, eftersom begreppet endast tog sikte på ett specifikt ingripande mot en enskild näringsidkare. Cederquist sammanfattning av Svea hovrätts dom kan läsas här.

Högsta domstolen har nu meddelat prövningstillstånd i tvisten mellan nattklubben och försäkringsgivaren. Den aktuella tvisten är en av flera tvister som inletts mellan försäkringstagare och försäkringsgivare rörande tolkning av villkor i epidemiavbrotts- eller smittavbrottsförsäkringar på grund av covid-19.

Det kan i sammanhanget nämnas att finska Högsta domstolen har meddelat dom i en liknande tvist som uppstått mellan försäkringstagare och försäkringsgivare i Finland. Bakgrunden till målet var att det finska statsrådet genom förordningar hade begränsat restaurangers serverings- och öppettider och det högst tillåtna antalet kunder under covid-19. Det medförde att en restaurang sökte försäkringsersättning ur sin epidemiavbrottsförsäkring för den skada som restaurangen hade orsakats på grund av begränsningarna. Försäkringstagarens försäkring täckte enligt försäkringsvillkoren skada som orsakats av ett avbrott i verksamheten som är en direkt följd av en myndighetsföreskrift grundad på lagen om smittsamma sjukdomar. Skrivningen i de finska villkoren kan likställas med kravet om ”myndighets ingripande” i den svenska försäkringstvisten.

Det var i tvisten ostridigt att covid-19 var en allmän smittsam sjukdom och att restaurangen hade lidit skada till följd av begränsningarna. Frågan för den finska Högsta domstolen var således om begränsningarna skulle betraktas som myndighetsföreskrifter som angetts ovan och om skadorna därav skulle täckas av försäkringen. Den finska Högsta domstolen meddelade dom till försäkringstagarens nackdel. Domstolen fann således att skadorna orsakade av begränsningarna inte utgjorde ersättningsgilla försäkringsfall eftersom det inte var fråga om en sådan myndighetsföreskrift som avsetts i försäkringsvillkoren. Detta kom den finska Högsta domstolen fram till efter att ha vidtagit en sedvanlig avtalstolkning av försäkringsvillkoren. Den finska Högsta domstolen anger, på samma sätt som Svea hovrätt gjorde i det svenska avgörandet, att uttrycket myndighetsföreskrift i försäkringsvillkoren tar sikte på administrativa beslut som myndigheter fattar i enskilda fall inom ramen för sina befogenheter.