Den 30 november 2022 röstade riksdagen igenom regeringens förslag till förändringar av upphovsrättslagen i syfte att genomföra EU:s uppmärksammade och omdiskuterade upphovsrättsdirektiv, DSM-direktivet. Direktivets huvudsakliga syfte är att anpassa upphovsrätten till den tekniska utvecklingen. För svensk del innebär genomförandet ett antal betydelsefulla förändringar av upphovsrättslagen, vilka börjar gälla redan den 1 januari 2023. Nedan beskrivs några av viktigaste ändringsförslagen.
En ny ensamrätt för utgivare av presspublikationer (t.ex. dags- vecko-, och månadstidningar samt nyhetswebbplatser) införs, vilken ger dessa utgivare en rätt att exklusivt förfoga över sina presspublikationer online. På så sätt ökar utgivarnas möjlighet att erhålla ersättning för sina presspublikationer. Detta kommer att påverka exempelvis onlinetjänster såsom Google News, som idag återanvänder publikationer, vilket i sin tur genererar annonsintäkter, utan att utgivarna får ta del av dessa.
Rätten omfattar inte enskilda användares icke-kommersiella användning, och inte heller användning av mycket korta utdrag ur en presspublikation, eller hyperlänkar.
De stora delningsplattformarna omfattas av ett nytt ansvar som innebär att tjänsteleverantören (t.ex. Google) anses överföra verk till allmänheten när en användare laddar upp innehåll på tjänsteleverantörens plattform (t.ex. Youtube). Detta innebära att tjänsteleverantören görs ansvarig för användarens innehåll, och därmed eventuella upphovsrättsintrång kopplade till sådant innehåll. Ansvar kan undvikas om leverantören sluter avtal med rättighetsinnehavaren, och ser till att intrångsgörande material inte förkommer i tjänsten.
För att skydda användarna ska tjänsteleverantören upprätthålla effektiva rutiner för att säkerställa att åtgärder som vidtas inte hindrar lagliga överföringar i någon större omfattning. Metoder för automatisk blockering får endast användas för att hindra tillgång till innehåll som med en hög grad av sannolikhet kan antas innebära upphovsrättsintrång.
Nya bestämmelser som stärker avtalspositionen för upphovsmän, utövande konstnärer och fotografer när de överlåter rättigheter till förlag, producenter och andra aktörer införs också. Dessa rättsinnehavare ges en tvingande rätt till skälig ersättning från förvärvare som avser att utnyttja upphovsrätten i förvärvsverksamhet, och ska vidare ha rätt till ytterligare skälig ersättning för det fall att ersättningen vid överlåtelsen i efterhand bedöms vara uppenbart oproportionerligt låg i förhållande till förvärvarens intäkter vid utnyttjandet av rättigheten.
Direktivet avser inte att fullt harmonisera medlemsstaternas lagar gällande ersättning till upphovsmän. Tvärtom har det nationella handlingsutrymmet blivit stort. I den nuvarande upphovsrättslagen finns redan bestämmelser om skälig ersättning vid olovliga nyttjanden. Det finns också viss möjlighet att tillämpa allmänna bestämmelser om jämkning av oskäliga avtalsvillkor avseende avtal om överlåtelse av upphovsrätt. Detta har dock inte ansett tillräckligt utan nu införs en ny bestämmelse som säkerställer att en lämplig och proportionell ersättning utgår vid ursprungliga överlåtelser av upphovsrätter.
Förvärvaren av en upphovsrätt ska minst en gång per år lämna aktuell, relevant och uttömmande information till upphovsmannen om hur verket används, intäkterna förvärvaren haft och den ersättning upphovsmannen har rätt till. Om rätten till information med hänsyn till de intäkter upphovsmannen har rätt till innebär en oproportionerlig administrativ börda ska rätten begränsas till vad som rimligen kan krävas.
Upphovsmän ges också en rätt att häva exklusiva avtal om förvärvaren inte nyttjar det förvärvade verket kontinuerligt och inom rimlig tid. För att hävningsrätten ska inträda krävs att upphovsmannen uppmanat förvärvaren att utnyttja verket och att det fortfarande inte sker inom sex månader från uppmaningen. Filmverk är dock undantagna.
De nya reglerna börja gälla redan vid årsskiftet. Lagen omfattar alla verk och prestationer, även de som skapats före ikraftträdandet. Något som är ovanligt är att rätten till ytterligare skälig ersättning även gäller avtal som redan ingåtts (om de ingåtts efter den 1 januari 2003). Det betyder att alla avtal som ingåtts efter detta datum kan bli föremål för jämkning – förutsatt att ersättningen är uppenbart oproportionerligt låg.
Kontakta oss gärna om ni är intresserade av att veta mer om hur reglerna kan komma att påverka er verksamhet.