Järnrörsmålet avgjort – HD ger Ekeroth rätt mot SVT
Genom sin dom den 18 mars 2020 (mål T 4412-19) fastställer Högsta domstolen Patent- och marknadsöverdomstolens domslut och ger Kent Ekeroth rätt till ersättning från SVT. I och med domen får följetongen kring Kent Ekeroths mobilfilminspelning av ett bråk på Kungsgatan i Stockholm en juninatt 2010 (även kallad järnrörsskandalen) sitt upphovsrättsliga slut. Målet aktualiserar avvägningen mellan skyddet för upphovsrätten och allmänhetens rätt till information.
Bakgrunden är att ett klipp från mobilfilmen publicerades med Kent Ekeroths godkännande på Sverigedemokraternas Youtube-kanal. Expressen offentliggjorde sedan på sin hemsida ett längre avsnitt ur mobilfilmen, innehållande delar som inte tidigare offentliggjorts av Kent Ekeroth. SVT publicerade därefter under ett antal år stillbilder och filmklipp från mobilfilmen i olika nyhetsinslag och program.
Kent Ekeroth krävde ersättning från SVT baserat på sina rättigheter till filmen. SVT invände man haft rätt att använda innehållet i mobilfilmen såsom skett utan Kent Ekeroths godkännande. SVT pekade på Kent Ekeroths roll som politisk aktiv (mobilfilmen spelades in då Kent Ekeroth kandiderade till riksdagen) och allmänhetens intresse av att få information om vad som hänt, och hänvisade till undantagen i 23 och 25 §§ upphovsrättslagen och till det allmänna skyddet för informationsfriheten enligt regeringsformen, Europakonventionen och EU-stadgan.
HD betonar i domen att såväl informationsfriheten som upphovsrätten syftar till att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick och för intellektuell utveckling. Begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten får aldrig gå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Skyddet för upphovsrätten och närstående rättigheter är en sådan nödvändig begränsning. Upphovsrättslagen innehåller vissa inskränkningar i upphovsrätten som har bedömts vara motiverade av hänsyn till informationsintresset och medias förutsättningar att bedriva sin verksamhet.
HD konstaterar att bestämmelserna i 23 och 25 §§ upphovsrättslagen (t.ex. avseende kravet i 23 § om på att konstverket måste ha offentliggjorts, samt kravet i 25 § på att verket måste förekomma under en dagshändelse) inte kan tolkas i strid med lagtexten, oavsett om det så kallade Infosoc-direktivet skulle kräva att en inskränkning i upphovsrätten för nyhetsrapportering utformas på annat mer öppet sätt. HD konstaterar vidare att varken artikel 10 i Europakonventionen eller artikel 11 i EU-stadgan kan medföra att upphovsmannen går miste om sin lagstadgade rätt till ersättning av den som otillåtet har utnyttjat ett upphovsrättsligt skyddat verk.
HD anför vidare, vad avser bedömningen i det aktuella fallet, att Kent Ekeroth ska betraktas som framställare av en ljud- och bildupptagning (mobilfilmen), och som fotograf avseende de enskilda fotografierna i filmen. HD konstaterar att SVT inte visat att fotografierna ur filmen är offentliggjorda i upphovsrättslagens mening, vilket är den grundläggande förutsättningen för att inskränkningen i 23 § ska kunna åberopas till stöd för ett förfogande. Inte heller kan SVT stödja sig på 25 § då fotografierna och upptagningen inte kan anses ha visats under en dagshändelse, vilket krävs för tillämpningen av bestämmelsen. Slutligen konstateras att det allmänna informationsintresse som finns i ett fall som detta inte utsläcka den rätt till ersättning för utnyttjandet som Kent Ekeroth har rätt till enligt upphovsrättslagen.
Målet, och domsluten i HD och underinstanserna, har väckt diskussion inom svensk media. Frågor såsom omfattningen av Kent Ekeroths skydd i förhållande till verkshöjden hos det aktuella verket (mobilinspelningen), hur mycket SVT egentligen kunnat efterforska kring huruvida Expressens publicering skett med Kent Ekeroths godkännande, och vikten av att i medierapporteringen kunna publicera material för att underbygga rapportering och förebygga “fake news” har diskuterats. I och med domen kan dock konstateras, än en gång, att rätten för en upphovsman att bestämma när och hur ett verk ska göras tillgängligt för allmänheten är grundläggande och väger fortsatt tungt när den ställs mot andra fri-och rättigheter.
