AD har meddelat dom i mål nr 2021 nr 1 om företagshemligheter där domstolen har gjort allmänna uttalanden om skadestånd enligt upphovsrättslagen och 2018 års företagshemlighetslag. I AD:s rättspraxis har skadeståndsbestämmelsen i den tidigare (1990 års) företagshemlighetslag uppfattats som att skadeståndet är uppdelat i ekonomiskt och allmänt skadestånd. Dessa ska ses som skilda skadetyper, och käranden måste i princip framställa särskilda yrkanden för respektive skadetyp. Motiveringen är att den part som anser sig ha lidit skada måste tydliggöra de olika delarna i sitt skadeståndsyrkande, samtidigt som motparten ges möjlighet att ta särskild ställning till det berättigade även i de delar av skadeståndet som inte tar sikte på den rent ekonomiskt beräknade skadan.
Efter jämförelse med skadeståndsbestämningen vid upphovsrättsintrång kommer AD fram till att det inte bör göras en uppdelning mellan ekonomiskt och allmänt skadestånd vid en tillämpning av skadeståndsbestämmelsen i 2018 års lag, vilken har väsentligen samma utformning som i 1990 års lag. Det skäl som låg till grund för tillämpningen av 1990 års lag kan tillgodoses genom att kärandens talan inte kan vinna bifall om käranden inte, där så är möjligt, lägger fram utredning som kan ligga till grund för antaganden om skadans storlek.