Spännande framtid för elektroniska underskrifter del 1 av 3

Elektroniska underskrifter är ett smidigt och växande sätt att ingå kommersiella avtal, göra anmälningar och upprätta bolagsdokumentation. Elektroniska underskrifter är generellt giltiga enligt svensk lag. Men vad mer säger lagen? Läs mer i denna första del av tre.

Säkrare än fysisk underskrift

En elektronisk underskrift innehåller oftast mer bevis och kopplingar till den som skriver under än vad en fysisk underskrift gör, även om systemen för e-underskrifter varierar. Användandet av elektroniska underskrifter är harmoniserat inom EU genom förordning nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden (“eIDAS”). Men nationell lagstiftning är tillåten avseende vilken typ av underskrift som krävs för ett visst dokument och det är möjligt att existerande formkrav kan sätta käppar i hjulet för användningen av elektroniska underskrifter. Förordningen förespråkar teknikneutralitet och innehåller tre typer av elektroniska underskrifter: Enkla, avancerade och kvalificerade elektroniska underskrifter.

Svenska lagkrav på elektroniska underskrifter

De flesta dokument och handlingar går bra att underteckna med enkel elektronisk underskrift men det finns några handlingar som kräver en avancerad underskrift (se exempelvis ABL 1:13, ÅRL 2:7 eller Rättegångsbalken 12:8). För närvarande finns det inte några krav på kvalificerade elektroniska underskrifter i svensk rätt men det diskuteras huruvida överlåtelser av fast egendom och ansökningar om lagfart istället ska undertecknas med kvalificerade underskrifter (Dnr 519–2018/565). För svensk del har detta inneburit att vi bara har två leverantörer av kvalificerade elektroniska signaturer medan det finns många leverantörer av avancerade och enkla elektroniska underskrifter.

Läs mer om avancerad och kvalificerad elektronisk underskrift i nästa del. Tveka inte att kontakta oss på Cederquist för rådgivning i dessa frågor!