Svea hovrätt har prövat giltigheten av elektroniska signaturer

I ett avgörande från Svea hovrätt* prövades nyligen frågan om giltigheten av signering med kvalificerad elektronisk underskrift. Avgörandet belyser vissa bevissvårigheter som kan uppstå för den som påstår att ett avtal har signerats med elektronisk underskrift.

Det har blivit allt vanligare att parter skriver under avtal med en elektronisk signatur. Som vid alla typer av ingångna avtal kan man i efterhand vilja visa att ett avtal verkligen är underskrivet – verifiera signaturerna. Nyligen har det kommit ett avgörande från Svea hovrätt som sätter ljuset på vissa risker med elektroniska signaturer om dessa inte hanteras korrekt.

Sedan tidigare finns det praxis (NJA 2017 s.1105) om att en avancerad elektronisk underskrift ska presumeras inte vara manipulerad. Detta gäller under förutsättning att det inte är något som tyder på att det vid tidpunkten för undertecknandet förelåg tekniska problem. I avgörandet fastställdes även att det är den som påstår att avtalet undertecknats som har att visa att signaturen uppfyller de krav på sådan avancerad elektronisk underskrift som avses. Om detta är visat, åligger det den som skrivit under att bryta presumtionen och visa att underskriften har skett obehörigen.

I avgörandet från Svea hovrätt den 4 juni 2024 hade käranden (ett leasingbolag) gjort gällande att denne hade ingått ett avtal med svaranden (en privatperson). Enligt käranden hade avtalet undertecknats med kvalificerad elektronisk signatur (BankID). Svaranden bestridde och menade att han överhuvudtaget inte hade ingått ett avtal med käranden.

Leasingbolaget hade till stöd för sitt påstående åberopat ett verifikat utfärdat av e-signeringsföretaget Scrive. Emellertid visades ett felmeddelande när dokumentet laddades upp på Scrives verifikationstjänst med meddelande om att dokumentets försegling hade brutits. Domstolen ansåg att detta i sig inte nödvändigtvis innebar att innehållet i avtalet hade manipulerats, men att felmeddelandet väcker sådana frågetecknen rörande signering att det inte kan anses visat att avtalet hade signerats med elektronisk underskrift. Leasingbolaget hade därmed inte lyckats visa att något avtal ingåtts med svaranden.

Vad innebär denna dom för hanteringen av e-signerade dokument?

Risken är att minsta förändring eller manipulation av originaldokumentet kan innebära att förseglingen har brutits. Om ett e-signerat dokument redigeras genom att klippa ihop olika signerade dokument till ett dokument kan detta bryta den digitala förseglingen och leda till osäkerhet kring dokumentets äkthet. Vidare kan dokumentets försegling brytas om PDF-filen skickas via mail till en mottagare med antivirusprogram som skannar av filen innan nedladdning eller att filen laddas ned som en ny PDF-fil. Dessa till synes vanliga åtgärder kan påverka möjligheten att verifiera signaturerna i avtalet, vilket kan skapa bevissvårigheter vid en potentiell tvist om avtalets ingående. Den som påstår att en e-signatur är äkta måste kunna styrka att dokumentet uppfyller de tekniska krav som gäller för avancerade elektroniska signaturer. Det är därför viktigt att hantera signerade dokument med försiktighet. Slutligen kan det noteras att domstolens slutsatser vad gäller verifiering av e-signerade avtal är generella, men att målet i fråga särskilt handlade om e-signeringsprogrammet Scrive och deras verifikationstjänst. Vad utgången hade blivit om parterna hade använt sig av en annan e-signeringstjänst utan en verifikationstjänst är fortsatt oklart, det är möjligt ett sådant avtal inte hade ansetts uppfylla kraven för en avancerad elektronisk underskrift med tanke på att avsaknaden av verifiering innebar att det inte kunde säkerställas att något avtal hade ingåtts mellan parterna.

*Svea hovrätt mål T-11652-23.