Uteblivet skadeståndsansvar för rådgivning vid medvetet risktagande hos uppdragsgivaren

Högsta domstolen (”HD”) meddelade den 18 juni 2024 en dom om rådgivaransvar och jämkning av skadestånd vid bristfällig rådgivning. HD fastslog att skadeståndsansvar mot en rådgivare kan utebli om uppdragsgivaren varit medveten om riskerna och därigenom kan anses ha varit medvållande.

Bakgrunden till målet var att ägarna till ett fåmansbolag anlitade en revisionsbyrå. Ägarna gav revisionsbyrån i uppdrag att ge dem skatterådgivning. Efter att Skatteverket granskat bolaget beslutade Skatteverket att eftertaxera ägarna till bolaget. Ägarna stämde därför revisionsbyrån och krävde skadestånd med hänvisning till att revisionsbyrån gjort sig skyldig till vårdslös rådgivning.

Såväl tingsrätten som hovrätten ogillade ägarnas talan. Tingsrätten konstaterade att rådgivningen, med hänsyn till ägarnas agerande och risktagande, inte kunde anses vara vårdslös. Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att rådgivningen varit vårdslös och att den orsakat ägarna skada. Hovrätten konstaterade emellertid att ägarnas risktagande skulle beaktas vid bedömningen av skadeståndsskyldigheten varför skadeståndet jämkades till noll kronor.

HD prövade inledningsvis om det hade uppkommit ett uppdragsförhållande. HD konstaterade att det förevarit flertal kontakter parterna emellan där revisorn hade presenterat olika skattelösningar och att parterna därigenom fick anses ha ingått ett uppdragsavtal genom konkludent handlande. HD gick därefter in på frågan om skatterådgivningen varit vårdslös och konstaterade att rådgivningen varit bristfällig. HD konstaterade dock att de aktuella ägarna hade bedrivit näringsverksamhet i åtskilliga år och att det måste stått klart för dem att skattelösningen medförde en påtaglig risk för eftertaxering samt att ägarna genomförde samtliga åtgärder som krävdes av dem för att lösningen skulle kunna genomföras. Mot bakgrund av detta och trots att HD ansåg att den rådgivning som revisorn hade lämnat hade stora brister ansågs rådgivningen inte skadestångrundande med hänsyn till ägarnas agerande och riskmedvetenhet. Avgörandet klargör att medvetna risktaganden ska beaktas vid bestämmandet av skadestånd, vilket är i linje med vad HD har konstaterat i tidigare mål (se bl.a. rättsfallen NJA 1995 sid. 693 och NJA 2019 sid. 877). Rättsfallet belyser vikten av att såväl rådgivaren som uppdragsgivaren skapar sig en tydlig uppfattning om riskerna i ett ärende. Avgörandet förstärker även vikten av att rådgivare tydligt informerar om och dokumenterar eventuella risker vid sin rådgivning. Målet är betydelsefullt och kommer att få stor vikt för framtida bedömningar av rådgivaransvar, särskilt i förhållande till uppdragsgivarens insikter och egna handlingar.