Utländska företrädare för bolag i en svensk koncern kan åtalas i Sverige för medhjälp till folkrättsbrott som begåtts utomlands

Högsta domstolen har i ett nyligen meddelat beslut ansett att det föreligger tillräcklig anknytning till Sverige för svensk domstols behörighet för medhjälp till folkrättsbrott när åtalet mot en utländsk medborgare som inte är bosatt i Sverige rör gärningar som den utländske medborgaren påstås ha begått ensam eller i samförstånd med en svensk medborgare i sin roll som företrädare för icke-svenska bolag i en svensk koncern.

Hösten 2021 åtalades två personer för medhjälp till folkrättsbrott, grovt brott. Enligt åtalet hade de åtalade i egenskap av företrädare för bolag inom en svensk oljebolagskoncern begått brotten i Sudan under åren 1999–2003 när det pågick en icke-internationell väpnad konflikt i landet.

En av de åtalade, en schweizisk medborgare som varken var bosatt i Sverige eller befann sig i Sverige vid tidpunkten när åtals väcktes, yrkade att domstolen skulle avvisa åtalet på grund av svensk domstols bristande behörighet att pröva gärningarna. Mannen menade att det inte fanns stöd i allmän folkrätt för svensk domstols behörighet.

Både tingsrätten och hovrätten kom fram till att svensk domstol är behörig att pröva de gärningar som mannen är åtalad för och avslog avvisningsyrkandet. I juni 2022 meddelade Högsta domstolen prövningstillstånd för frågan om svensk domstol är behörig att pröva ett åtal för folkrättsbrott som begåtts utanför Sverige inom ramen för en icke-internationell väpnad konflikt, när den åtalade varken är medborgare i eller vistas i Sverige. Nu har Högsta domstolen meddelat beslut i frågan.

Utgångspunkten i svensk rätt är att svensk domstol har jurisdiktion över alla brott som begås på det egna territoriet. Om brott har begåtts utanför Sverige krävs att extraterritoriell jurisdiktion föreligger för att svensk domstol ska ha behörighet att pröva gärningen. En grund för extraterritoriell jurisdiktion som utvidgar svensk domstols behörighet, som aktualiseras i målet, är universalitetsprincipen. Principen innebär som utgångspunkt att domstolen har jurisdiktion oberoende av vem som har begått brottet, vem brottet har riktats mot och var brottet har begåtts.

Den aktuella gärningen, medhjälp till folkrättsbrott, grovt brott, omfattas av universell jurisdiktion med hänsyn till brottets karaktär. Att den aktuella gärningen omfattas av universell jurisdiktion innebär dock inte att det finns en obegränsad rätt för svensk domstol att pröva gärningen, förklarar Högsta domstolen. En extraterritoriell jurisdiktion ska endast utövas om det finns ett påtagligt och berättigat intresse av att lagföring sker i Sverige.

För vissa brott som begåtts utanför Sverige krävs ett åtalsförordnande innan åtal kan väckas. Vid sådan prövning, som gjorts i detta fall, ska folkrättsliga grundsatser och Sveriges internationella överenskommelser beaktas. Högsta domstolen konstaterar att det vid denna prövning ska göras en bredare bedömning där hänsyn tas till i vilken utsträckning brottsligheten eller den misstänkte har anknytning till Sverige. Trots att åtalsförordnande meddelats, ska domstolen i sin behörighetsprövning pröva om det föreligger tillräcklig anknytning till Sverige samt om det föreligger hinder i folkrätten för att svensk domstol ska utöva domsrätt. Högsta domstolen klargör att det inte krävs något positivt stöd inom folkrätten för utövande av universell jurisdiktion i enlighet med de svenska bestämmelserna.

Det krävs alltså anknytning mellan åtalet och Sverige för svensk domstols behörighet. Högsta domstolen klargör dock att det vid bedömning av anknytningen inte krävs att den misstänkte befinner sig i Sverige när åtal väcks. I det enskilda fallet förelåg tillräcklig anknytning bestående i att åtalet rör gärningar som den schweiziske medborgaren begått i sin roll som företrädare för bolag i svensk koncern, ensam eller tillsammans och i samförstånd med en svensk medborgare.

Vidare konstaterar Högsta domstolen i sitt beslut att domstolen ska kontrollera om det föreligger hinder i folkrätten för att svensk domstol ska utöva domsrätt. En av den åtalades invändningar mot svensk domstols behörighet var att det inte finns något stöd i allmän folkrätt för universell jurisdiktion när det handlar om krigsförbrytelser som begåtts inom ramen för icke-internationella väpnade konflikter. Högsta domstolen konstaterar dock att det av allmän folkrätt följer en rätt för domstolar att utöva universell jurisdiktion för krigsförbrytelser oavsett karaktären på den väpnande konflikten.

Sammanfattningsvis anger Högsta domstolen att det föreligger tillräcklig anknytning mellan åtalet och Sverige samt att det inte föreligger hinder i svensk rätt eller allmän folkrätt mot svensk domsrätt. Högsta domstolen slår därmed fast att svensk domstol är behörig att pröva åtalet. Beslutet innebär att åtalet inte ska avvisas, vilket vidare medför att handläggningen av brottmålet mot de två åtalade nu kan fortsätta i tingsrätten.

Se länk till Högsta domstolens beslut den 10 november 2022 i mål Ö 1314-22 här.