UTP-lagen – En Davids kamp mot Goliat eller är det tvärt om?
Bakgrund
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU föddes under 1960-talet och hade som mål att förse EU:s invånare med livsmedel till rimliga priser. Mycket har hänt sedan dess. Konsolideringen inom såväl livsmedels- som dagligvaruhandeln har lett till en hög koncentration av stora internationella och nationella företag inom dagligvaruhandeln. I Sverige är marknadskoncentrationen i vissa led i livsmedelskedjan särskilt hög. Av Konkurrensverkets livsmedelsrapport 2018:1 framgår bl.a. att de tre största dagligvarukedjornas marknadsandelar i Sverige uppgick till omkring 86 procent år 2016.
EU identifierade för ett antal år sedan att det finns stora obalanser i förhandlingsstyrka inom livsmedelssektorn mellan leverantörer och köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter. En sådan obalans kan leda till otillbörliga handelsmetoder. Bristen på förhandlingsstyrka kan exempelvis handla om avbeställningar med kort varsel, att köparen tillämpar oskäliga avtalsvillkor eller uppställer krav om att de mindre leverantörerna/aktörerna ska lämna ifrån sig kommersiellt känslig information om sina produkter och tjänster.
För att komma tillrätta med dessa problem och för att främja en bättre fungerande livsmedelskedja infördes Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan (det s.k. UTP-direktivet). Den 1 oktober 2019 presenterade den svenska utredaren sitt förslag till ny lag om köpares otillbörliga handelsmetoder mot leverantörer i jordbruks- och livsmedelskedjan. Förslaget har varit på remiss och ett stort antal remissinstanser har yttrat sig. I nuläget ligger regeringens lagförslag hos Lagrådet och direktivet ska införas i den svenska lagstiftningen senast den 1 november 2021.
Vad innebär förslaget
Vem omfattas?
Den nya lagen ska tillämpas på vissa i lagen angivna otillbörliga handelsmetoder som köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter tillämpar mot sina leverantörer. Lagen ska inte vara tillämplig på handelsmetoder mellan leverantörer och köpare som är konsumenter.
Vad blir förbjudet?
Lagförslaget innehåller 16 otillbörliga handelsmetoder (“Unfair Trading Practices”) som listas som förbjudna för köpare i jordbruks- och livsmedelskedjan att tillämpa i förhållande till sina leverantörer. Tio av dessa är helt förbjudna (“svarta listan”) och avser bl.a. sena betalningar, avbeställningar i sista minuten, ensidiga ändringar av avtalen av köparen, vägran att ingå skriftliga avtal, röjande av affärshemligheter, hot om repressalier osv. De kvarvarande sex ses som otillbörliga om man inte kommit överens om dem i leveransavtalet och avser bl.a. att köparen returnerar osålda produkter till leverantören utan att betala för dessa eller utan att betala för bortskaffandet eller att köparen kräver betalt av leverantören för reklam.
Vem kommer se till att regelverket efterlevs?
Konkurrensverket har utsetts till tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten kommer att ha befogenhet att ålägga företag (köpare, leverantörer eller någon annan) att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Ett föreläggande kan förenas med vite. Därutöver har Konkurrensverket givits långgående befogenheter att genomföra oannonserade platsundersökningar, s.k. “gryningsräder”. Konkurrensverket kommer även få befogenhet att förbjuda köpare att tillämpa otillbörliga handelsmetoder. Ett sådant förbud får förenas vid vite. Ansvaret är strikt, vilket innebär att det inte har någon betydelse om företaget agerat med uppsåt eller av oaktsamhet.
Vad blir sanktionerna?
Sanktionsavgiften kan maximalt uppgå till en procent av företagets (köparens) omsättning föregående räkenskapsår. En sanktionsavgift får dock inte påföras köparen om denne redan omfattas av ett förbud vid vite. Ett förbud enligt den nya lagen som förenas vid vite gäller omedelbart. Däremot ska ett beslut om sanktionsavgift gälla först efter det att beslutet har vunnit laga kraft.
Reflektioner och konsekvenser av förslaget?
I regeringens förslag till ny lagstiftning presenteras ett antal förslag som i vissa avseenden går längre än vad direktivet kräver.
Ett av dessa är den s.k. 30/30-regeln om betalnings- och annulleringstider. Regeln avser sena betalningar (mer än 30 dagar) eller avbeställningar (annullering av order med kortare framförhållning än 30 dagar). Det ska noteras att denna regel kommer att gälla för såväl färskvaror som icke-färskvaror, vilket skiljer sig från UTP-direktivet som föreskriver 60 dagar för icke-färskvaror. För svenska företag som är vana vid att kunna komma överens om avtalsvillkoren relativt obegränsat är detta något man måste ha i åtanke i såväl sina befintliga som sina nya avtal.
I det ursprungliga lagförslaget angavs att samtliga köpare, oavsett omsättning, skulle omfattas. I regeringens justerade förslag föreslås den nya lagen bli tillämplig för köpare med en omsättning över gränsen på EUR två miljoner, oavsett leverantörens omsättning. Det innebär att även stora leverantörer blir skyddade när de levererar till (mindre) köpare som har en omsättning över EUR två miljoner. En globalt aktiv leverantör kan således åberopa reglerna mot exempelvis en mindre och lokalt förankrad köpare, givet att denna har en årsomsättning överstigande EUR två miljoner. Förslaget kan mot den bakgrunden få märkliga och direkt orimliga konsekvenser då lagen kan användas av större leverantörer i relation till mindre köpare, vilket inte har varit den ursprungliga tanken med direktivet. Man kan anta att Konkurrensverket i sin tillsynsverksamhet kommer att lösa problemet på ett pragmatiskt sätt genom att inte prioritera klagomål från en större leverantör, i de fall det är fråga om en mindre köpare som saknar förhandlingsstyrka och det därför skulle framstå som direkt orimligt med ett ingripande.
Det är viktigt att aktörer verksamma i jordbruks- och livsmedelskedjan – inför den 1 november 2021 då den nya lagen träder i kraft – är medvetna om de regler och förbud som den nya lagen innebär. Detta särskilt eftersom det kan få avsevärda konsekvenser för de företag som agerar i strid med lagen om otillbörliga handelsmetoder. Är ni osäkra på om era avtal är förenliga med den nya lagen, då bör ni överväga att se över era avtal och de villkor ni tillämpar i förhållande till era leverantörer.
