”Vertikaler” i blickfånget: E-handel – Begränsning av användningen av e-handelsplattformar/förbud mot e-handelsplattformar

Vad handlar det om?

En ”e-handelsplattform” är en e-handelssida som sammanför e-handelsaktörer med potentiella kunder genom att erbjuda flera produkter från flera olika säljare i syfte att uppnå direktköp. Under det senaste årtiondet har e-handelsplattformar, som Amazon och eBay, blivit en allt viktigare försäljningskanal för både leverantörer och återförsäljare som säljer produkter online.

En leverantör av vissa produkter kan välja att begränsa återförsäljares frihet att använda e-handelsplattformar genom att införa ett förbud eller en begränsning av användandet av olika anledningar. Detta trots de stora fördelar som finns med e-handelsplattformar genom att det förenklar för återförsäljare att sälja produkter online och den fördel det har för konsumenter. Förbud eller begränsningar kan införas till exempel för att skydda varumärkesprofilen, varumärkets position, i syfte att säkerställa tillräcklig kundservice eller i syfte att säkerställa att återförsäljaren behåller en direktkontakt med kunderna.

Ett förbud mot e-handelsplattformar ska särskiljas från ett absolut förbud för en distributör att sälja avtalsvaror på internet. Det senare utgör en särskilt allvarlig begränsning enligt artikel 101.1 FEUF om det inte finns objektivt godtagbara skäl.

Reglering till och med den 31 maj 2022

Artikel 4.b i nuvarande VBER, som är giltig till och med den 31 maj 2022, förbjuder avtal och samordnade förfaranden vars syfte är att begränsa fysisk försäljning eller e-handelsförsäljning från köparen i avtalet eller dess kunder, så länge som dessa begränsningar avser det område till vilket eller de kunder till vilka köparen eller dess kunder får sälja avtalsvarorna eller -tjänsterna.

Vad gäller onlineförsäljning anges det i punkt 54 i de nuvarande vertikala riktlinjerna att en leverantör kan ”kräva att återförsäljarna använder utomstående parters plattformar till att distribuera avtalsprodukterna endast i enlighet med de normer och villkor för återförsäljarnas användning av Internet som leverantören och dess återförsäljare kommit överens om. Om en utomstående parts plattform t.ex. hyser återförsäljares webbplats kan leverantören kräva att kunderna inte går in på återförsäljarens via en webbplats som är försedd med den plattforms namn eller logo som tillhör den utomstående parten.” Med detta något oklara språk indikerade EU kommissionen att den skulle medge ett gruppundantag att en leverantör krävde av sina köpare att använda sina egna e-skyltfönster istället för att säljare leverantörens produkter via en e-handelsplattform.

Detta bekräftades av EU-domstolen i Coty (mål C-230/16). I det målet bekräftade EU-domstolen först att kvalificeringen av ett selektivt distributionssystem som rent kvalitativt, vilket medför att det undkommer förbudet enligt artikel 101.1 FEUF, inte förloras när en leverantör inför ett förbud mot e-handelsplattformar gentemot sina auktoriserade distributörer. Detta gäller såvida produkterna utgör lyxprodukter och förbudet uppfyller Metro-kriterierna, vilket innebär att de måste vara proportionerliga för att bevara varornas lyxframtoning. Därutöver, oavsett på vilka grunder det selektiva distributionssystemet är grundat (rent kvalitativt eller kvantitativt, se DLC nedräkning nr. 19), bekräftade EU-domstolen att ett förbud mot e-handelsplattformar inte utgör ett sådan kund- eller områdesbegränsning som avses i artikel 4.b enligt nuvarande VBER.

Framtiden efter den 1 juni 2022?

Nya VBER och de nya vertikala riktlinjerna som träder i kraft den 1 juni 2022, klargör och sammanfattar nuvarande praxis. För det första är det viktigt att flagga för att listan med särskilt allvarliga begränsningar i artikel 4.e i nya VBER nu inkluderar ”förhindrande av att köparen eller köparens kunder effektivt använder internet” som en särskilt allvarlig begränsning som är relevant för alla distributionssystem (selektiva, exklusiva eller fri distribution).

Vad gäller lyxvaror som omfattas av ett rent kvalitativt selektivt distributionssystem anges det i punkt 150 i de nya vertikala riktlinjerna, som kommer från Coty, att ett förbud mot användningen av e-handelsplattformar kan vara proportionerligt och vara förenligt med Metro-kriterierna så länge som det inte hindrar den effektiva användningen av internet för försäljning till vissa områden eller kunder. Detta är fallet när en auktoriserad distributör är fri att driva sin egen e-handel och marknadsföra online i syfte att synliggöra onlineaktiviteten. Under sådana omständigheter skulle ett förbud mot e-handelsplattformar vara proportionerligt och falla utanför tillämpningsområdet för artikel 101.1 FEUF så att ingen vidare analys enligt VBER skulle behövas.

Enligt nya VBER så har det något oklara språket ändrats och i punkt 208 i de nya vertikala riktlinjerna anges nu att ”ett direkt eller indirekt förbud mot användningen av e-handelsplattformar”[1] kan dra fördel av ett gruppundantag. Detta gäller under förutsättning att det inte är i strid med kravet i artikel 4.e i nya VBER avseende köpares möjligheten att effektivt använda internet i syfte att sälja varor och tjänster online. Även här anger riktlinjerna att detta i allmänhet inte är fallet när en köpare är fri att ha sin egen webbutik och marknadsföra sig online.

Tillämpningen av nya VBER fortsätter vara föremål för den dubbla marknadsandelsgränsen om 30 procent. Punkterna 338-342 i de nya vertikala riktlinjerna innehåller vägledning för hur begränsningar av användningen av e-handelsplattformar ska bedömas i enskilda fall när antingen en eller båda parternas marknadsandelar överstiger gränsen om 30 procent.

Vad gäller i praktiken?

Konsolideringen och förtydliganden av existerande praxis i de nya vertikala riktlinjerna gör det tydligare avseende tillåtligheten av förbud mot användning av e-handelsplattformar. Det kommer säkerligen leda till en mer enhetlig bedömning av denna typ av begränsningar inom EU.

Bedömningen?

Förtydliganden i de nya vertikala riktlinjerna om den bedömning som ska ske vid begränsningar att använda e-handelsplattformar, både inom ramen för och utanför VBER, är välkomna. De nya vertikala riktlinjerna innehåller även vägledning avseende begränsningar att använda e-handelsplattformar utanför VBER:s tillämpningsområde inom ramen för rent kvalitativa selektiva distributionssystem (dvs. avtal som faller utanför artikel 101.1 FEUF) och även i situationer när leverantören eller köparen alternativt båda har en marknadsandel som överstiger 30 procent.

Den slutliga versionen av VBER planeras träda ikraft den 1 juni 2022.

Vill du veta mer? Stay tuned…

Vi räknar ner till den 1 juni 2020 och strävar efter att förse dig med regelbundna uppdateringar och nödvändiga juridiska kunskaper för att förbereda din verksamhet för framtiden. Besök även Distribution Law Center-plattformen (www.distributionlawcenter.com) och vår LinkedIn för mycket mer information om de lagar som reglerar vertikala avtal, både utifrån konkurrensrätt och kommersiell rätt. 27 specialiserade team från hela EES arbetar för att göra plattformen till din favoritkälla för vägledning och information.

[1] Vår översättning, den svenska språkversionen av de nya vertikala riktlinjerna har inte offentliggjorts vid tidpunkten för publicering.